torsdag 8 juli 2010

Syndens tempel


Evening 1354.29 -0.13%
Oljan 75

Det är en underlig stämning här på börsgolvet. Jag märkte redan tidigt i morse att det inte skulle bli en vanlig dag. Det var någonting oerhört mystiskt i görningen. Men i en hektisk dag av handel tyckte jag tecknen försvann. Gjorde de verkligen det, eller hade jag satt på mig de skygglappar jag så ofta gör när min verklighet ifrågasätts?

Men jag ser det nu. Kvällssessionen har börjat och den oro jag tyckte mig förnimma på morgonen har tilltagit. Jag läser ett inlägg av Brave på fondforumet. Och nu ser jag klart. Jag inser vad som håller på att ske och undrar om de andra redan gjort det. Jag tror det. Boris, som trots att han arbetar för en konkurrerande mäklare är min bäste vän här, har knappt mött min blick idag.

De har alla vetat, men hållit mig i skuggan. Men inte för att de velat skydda mig - de är, utan att veta varför, rädda för mig. Insikten kom när den sista solstrålen försvann från de katedralliknande fönstren. Och det där inlägget från Brave, min källa i Stockholm.

Oljan, vårt älskade svarta guld, den som betalar för våra bilar, kvinnor, sommarhus på Krim och penthouse i New York, den visar fortsatt styrka. Men den naggande oron, denna smygande känsla av olust, den beror på vårt kära RTS. Denna av olja skapade majestiska koloss skälver i sitt fundament.

Det index vi håller högre än våra egna mödrar har brutit sig loss från oljan.

Jag kallsvettas. Jag bokstavligen ser djupet… ravinen… denna enorma avgrund framför mig. Livet passerar som en film; min uppväxt i Ural, första flickvännen Alenka, den långa resan till Moskva, knarket, festerna, den monstruösa omoral och brist på empati som jag byggde upp här i stan de första åren. Jag tänker på de jag trampat på under min resa hit. Alla offer. Min svaghet. Min skuld. Den som slutligen tog mig till detta gudsförgätna börsgolv i syndens tempel, Moskvabörsen. Jag tänker på miljonerna på mitt konto, på lusten efter mer.

Insikten jag får här på klippkanten, strax innan jag hoppar är en. Pengar har ett pris. Och någon gång ska det betalas. När jag faller handlöst ut i mörkret gör jag det med ett leende.

/NN

4 kommentarer:

  1. Spännande. Din blogg är bokmärkad.

    SvaraRadera
  2. Ett påhitt av en reklambyrå om en film som kommer snart. Jag fattar.

    SvaraRadera
  3. Sjuk i huvudet.

    SvaraRadera
  4. Otrolig text i bloggen här. Tack!

    SvaraRadera