A

Träffade min son, A, i helgen för första gången på drygt ett år. Det var Halloween och jag hade köpt en kostym till honom. Men hans mamma hade hittat något han föredrog. Den jävla horan. Sitter med miljoner om året i underhåll och har inte vettet att visa mig den minsta respekt. Enda anledningen till att hon andas är att min son har hennes blod i sig.
Det får bli hans uppgift. När han blir lite större. Om han vill.

Älskade A, jag ser så mycket av mig i dig.

/NN

Helloween

Det senaste halvåret. Året. Två åren. Jag vet inte. Har jag känt mig tom. Jag önskar mig allt men har ingen önskelista. Jag har en smygande känsla av att något kryper in på mig. Tar. Mig. Över. Det är svårt att beskriva. På många sätt påminner jag om mig själv. Jag ser ut som jag. Luktar som jag, och pratar som jag. Men jag är full av ingenting. Eller allt. Jag växlar mellan hat, äckel och gränslös, underbar tomhet. Jag har inga problem med det. Men någonting håller på att ske. Jag Undrar Vad. Jag vet inte om det är en process jag är inne i, eller om jag undermedvetet förbereder mig för någonting stort.

Jag vill veta nu vad det är. Men tålamod är förmågan hos högre stående djur att lugnt kunna vänta på något som tar tid. Så jag får väl göra det. Och fördriva tiden under tiden. Tiden är ju till för det.

/NN

5 liter

Tillbaks efter en längre resa. Några förvärv och några slakter. Nytt guld. Ny fitta. Nya dollar. Vältrat mig som ett svin. I limousine. Är väldigt trött, så det blir bara några rader ikväll. Men bloggen ska komma igång. Jag har ju lovat er så mycket.
Stordåd och rubriker.
Liv och död.
.gninnaS

Så där sitter ni fortfarande, räknandes på era larviga p/e-tal, sökandes köp- och säljsignaler?

Omsättningen här i Moskva på kvällskvisten är försiktig. En smygande oro för oljan, som oväntat disciplinerat håller sig under 82 finns här hos mina patetiska kollegor. Kvällsgrafen är en flatliner. EKG på tjejen från igår. De känner det, men håller tyst. En typisk rysk ängslan ligger som en tät dimma här över börsgolvet. Man skulle kunna skära i luften med kniv. Stämningen är tryckt, inte bara för det svarta guldet med vilket deras tomma tillvaro står och faller, det viskas även om en riktad clearing från en inte namngiven spelare. Ha ha, de idioterna. Mina blinda offerlamm. RTS är ändå stabil nu framåt stängning och lugnet infinner sig säkerligen bara den kommande helgen ger dem ro mot en ny main session på måndag. Men kommer den att göra det?

Sitter vid mitt skrivbord och funderar över de nya investeringarna i Ukraina. Aaahhhh! Nu ska vi tjäna pengar. Detta land av falskt och patetiskt hopp. Under lång tid bakbundet, incestuöst våldtaget och misshandlat av sin storebror. Nu har lillebror förlåtit storebror och med ett stort leende ser jag hur lillebror bjuder oss in till ny dans. Det kommer att bli åka av. Jag är inte typen som accepterar ett "nej". Och några krigsfångar har jag aldrig tagit.

Evening session börjar närma sig sitt slut. Jag tänker på att jag måste till kemtvätten. Jag tänker på det min far brukade säga. Efteror därhandling detbäs tasättetatt kommuni cerapåvihar. Han kunde verkligen komunisera. På tal om honom, älskade daddy; jag har ju lovat ge er några bitar ur pusslet. Pusslet NN som ni inte kan lösa innan jag ger er den sista biten. Lite från min ungdom. Jag har lovat berätta om dagen då jag blev man, en varm sommardag för 15 år sedan. Kanske gör jag det snart. Men då måste ni först lova att läsa allt. Inte blunda. Inte sluta. Till sista raden.

Men nu är det helg. Kanske ses vi där ute. I natten.

/NN