fredag 29 oktober 2010

5 liter


Tillbaks efter en längre resa. Några förvärv och några slakter. Nytt guld. Ny fitta. Nya dollar. Vältrat mig som ett svin. I limousine. Är väldigt trött, så det blir bara några rader ikväll. Men bloggen ska komma igång. Jag har ju lovat er så mycket.
Stordåd och rubriker.
Liv och död.
.gninnaS

Så där sitter ni fortfarande, räknandes på era larviga p/e-tal, sökandes köp- och säljsignaler?

Omsättningen här i Moskva på kvällskvisten är försiktig. En smygande oro för oljan, som oväntat disciplinerat håller sig under 82 finns här hos mina patetiska kollegor. Kvällsgrafen är en flatliner. EKG på tjejen från igår. De känner det, men håller tyst. En typisk rysk ängslan ligger som en tät dimma här över börsgolvet. Man skulle kunna skära i luften med kniv. Stämningen är tryckt, inte bara för det svarta guldet med vilket deras tomma tillvaro står och faller, det viskas även om en riktad clearing från en inte namngiven spelare. Ha ha, de idioterna. Mina blinda offerlamm. RTS är ändå stabil nu framåt stängning och lugnet infinner sig säkerligen bara den kommande helgen ger dem ro mot en ny main session på måndag. Men kommer den att göra det?

Sitter vid mitt skrivbord och funderar över de nya investeringarna i Ukraina. Aaahhhh! Nu ska vi tjäna pengar. Detta land av falskt och patetiskt hopp. Under lång tid bakbundet, incestuöst våldtaget och misshandlat av sin storebror. Nu har lillebror förlåtit storebror och med ett stort leende ser jag hur lillebror bjuder oss in till ny dans. Det kommer att bli åka av. Jag är inte typen som accepterar ett "nej". Och några krigsfångar har jag aldrig tagit.

Evening session börjar närma sig sitt slut. Jag tänker på att jag måste till kemtvätten. Jag tänker på det min far brukade säga. Efteror därhandling detbäs tasättetatt kommuni cerapåvihar. Han kunde verkligen komunisera. På tal om honom, älskade daddy; jag har ju lovat ge er några bitar ur pusslet. Pusslet NN som ni inte kan lösa innan jag ger er den sista biten. Lite från min ungdom. Jag har lovat berätta om dagen då jag blev man, en varm sommardag för 15 år sedan. Kanske gör jag det snart. Men då måste ni först lova att läsa allt. Inte blunda. Inte sluta. Till sista raden.

Men nu är det helg. Kanske ses vi där ute. I natten.

/NN